Forntidens boplatser                                             Tillbaka


 

Den snabba landhöjningen har även påverkat förutsättningarna för mänskligt liv längs norrlandskusten. Inom ett avstånd på några kilometer från dagens strandlinje i de havsvikar ”halsar” som fanns innan landet höjde sig finns ofta fornlämningar från kontinuerlig mänsklig verksamhet. Olika tidsperioders strandlinjer innehåller såväl boplatser och fångstgropar från stenåldern som bronsåldersrösen, gravhögar från järnåldern samt hamnar och husgrunder från förra årtusendet.

 

I dessa havsvikar och dalgångar av gammal sjöbotten fanns dels möjlighet till odling men också ett bra skydd mot angripare. Det finns forskare som anser att namnet Hälsingland kommer just från hals (långhals, ånger).

 

Under äldre järnålder delade en djup havsvik Harmångers socken i två delar.

Det centrala bebyggelseområdet i socknen låg nordväst om Harsjön efter Vattrångsåns flöde och vad som idag utgör Vattrång. Den andra delen är nuvarande Kyrksjön där spridd bebyggelse också fanns etablerad.

 

       

                               Landhöjningen och fornlämningar i Vattrång (Riksantikvarieämbetet)

 

 

Rekonstruerat långhus.

När du kommer till Vattrång missa inte då att besöka denna gamla boplats från vikingatiden. Hit flydde Tore Hälsing och hans följe undan efter anklagelse om mansdråp.

Här uppe fanns obebodda bygder som låg utom räckhåll kung Knut av Danmarks makt. Torkil på Vattrång omnämns i texten på en gammal runsten som finns att beskåda i Jättendal. Torkil var möjligen sonson till Tore Hälsing och gift med Gunnborga den goda som ristade stenen för att tillsammans med sönerna Asmund och Farbegn hylla sin fader. Det finns de som menar att Anund i Tåsta och Ofeg i Hjortsta som står nämnda i den omtalade Forsaringen troligen var ättlingar till Torkil i Vattrång. Kanske söner till Jarlen Sven Torkildsen…?

Vattrångsdalen är faktiskt det mest fornminnesrika området i Nordanstig enligt Riksantikvarieämbetet. I det vi kallar Nordanstig fanns säkert småkungar som inbördes konkurrerade om makten trots att man här var man långt ifrån maktens centrum. Den kung som gett Hälsingland sitt namn var Tor Långe, förmodligen identisk med den Tore hälsing som enligt Snorre Sturlasson var sonson till Jämtlands förste inbyggare Kettil Jämte. Efter att ha begått ett dråp flydde Tore Hälsing till Hälsingland på 800-talet där han röjde skogarna och lockade många människor att bosätta sig. Namnet viking kom av att det var trånga havsvikar och flodmynningar som koloniserades först. Här kunde man försvara sig och kontrollera trafiken. Nordanstigs vikingar var förmodligen s.k. jormsvikingar och anhängare av ”Torkulten”. En vildsint viking som nämns var Hartben Rese. Man drog österut på härnadståg och kunde vara lierade med andra vikingastyrkor, t.ex med Harald Blåtand, den danske konungens män.

Vikingarnas levnadssätt var präglat av kampen att överleva. Mod och styrka fick man visa i s.k. härnadståg där man drog ut för att plundra avlägsna bygder på rikedomar. Dock förekom en ständig maktkamp om ledarskapet. Slaget vid Svolder år 1000. I Snorre Sturlassons diktverk Heimskringla handlar det om kamp mellan olika kungar. Blev Olav Tryggvason angripen av Sven Tveskägg son till Harald Blåtand efter att ha förolämpats av änkedrottningen Sigrid Storråda när hon vägrade kristna sig och överge hedendomen när han ville äkta henne.

Olof Skötkonungs fader Erik Segersäll besegrade Sven Tveskägg och upprättade ett välde över Danmark. Sven återkom efter Eriks död men led nederlag. Sedan Sven gift sig med Eriks änka och tillät Olof Skötkonung att han återfick sitt gamla rike. Olof lät döpa sig till kristendom vid Husaby källa 1008. Därefter fick så småningom Svens son Knut den Store makten och utrustade en vikingahär som tog makten över England. Knut blev konung över England.
När man läser om denna tid slås man av de fantasieggande namnen. Jarlen Ragnar Lodbroke som dog i ormgropen i England ”Grymta månde grisarna när dom ser hur den gamle galten lider”. Sonen Björn Järnsida som kanske var den förste svenske konungen gick på härnadståg ända nere i Italien betraktade sig som osårbar därav namnet Järnsida. Han lär ligga begravd på Munsö. Där finns ett röse en sönderslagen runsten. Legenderna är många och historien är höljd i dunkel, men spännande att läsa om!

Harald Blåtand enade många småriken och var öppen för kristendomen. Hans grav i en jättelik jordhög finns i Jelling där också den berömda Jelling-runsten finns. Har ni vägarna förbi kolla gärna upp stenen, helt fantastisk! I Vattrång finns en runstenskopia med original text,som vittnar om Torkil i Vattrång, men den riktiga delvis förstörda stenen finns i Jättendal, troligen flyttad dit från Vattrång.