Runstenen från Vattrång?

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4ttendals_kyrka

 

Runstenen som står i Jättendal och hyllar Torkil från Vattrång har en gång i tiden kanske stått i Vattrång. Stenen restes av sönerna till Torkils ära och ristades av Sveriges enda kända kvinnliga runristare, Gunnborga.

Hälsingland var vid tiden 500-1000 e.Kr ett land med lösa kontakter med det vi kallar Sverige. Enligt nyare forskning finns egentligen inga belägg för den tiden. Älvdalar och havsvikar där odling kunde bedrivas befolkades av små samhällen med självstyre och lokala hövdingar. Ofta manifesterades makt och status av imposanta hallbyggnader ofta högt belägna och rejält tilltagna, 50-60 meter långa. Grunden efter en möjlig sådan byggnad finns att skåda på den plats som i folkmun kallas kyrkbygget i Vattrång. Platsen ligger högt med ett flertal gravhögar kring den stora grundmuren. 

Stenen kan ha tagits ned och flyttats från Vattrång till Jättendal i vintertid över isarna i samband med bygget av Jättendals medeltida kyrka på 1200-talet, där den då murades in i kyrkans södra mur liggande med runorna synliga utåt.På stenen finns två små kors inristade vilket visar på att kristendomen vid denna tid hade vunnit insteg i dessa trakter. Vid en brand 1800 blev kyrkan helt ödelagd men runstenen klarade sig med smärre skador. Som tur var hade dess text noga avtecknats av J.Bureus redan år 1630.

I samband med uppförandet av Jättendals nya kyrka placerades den som trappsten till kyrkan med runorna nedåt och fick ligga där ända fram till 1950 då fick stenen en mer hedersam plats nämligen stående utanför kyrkan med en informationsskylt. Det finns en artikel i Hälsingerunor (S.B.F Jansson 1951) med en fullständig sammanfattning av runstenens historia.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   Runstenskopia utanför Esters Café, i Vattrång.